teawithmilk

Sakta försöker jag hitta tillbaka till ett mindre stressigt liv. Men det är svårt. Jag har helt enkelt fastnat i duktighetsfällan, i prestationsfällan. Duktiga människor, de som verkligen kämpar går det alltid bra för. Ett budskap som jag matats med från flera håll i flera år. Och visst är ambition och målmedvetenhet en stor hjälp på vägen men tyvärr så är livet inte så rättvist att de som kämpar hårdast går längst. Livet är nämligen inte rättvist utan orättvist. Ibland bränner duktiga människor ut sig och rasar ihop och undrar vad som gick fel. Och det som gick fel var absolut inte att de inte var tillräckligt duktiga. 

Jag är inte an av dem som rasat ihop. Men jag är en av dem som har gjort ett ganska bra försök att ta kål på mig själv genom att vara bäst, starkast och åstadkomma mest. Tills nu. Nu har jag dragit i bromsen. Vad är egentligen viktigt för mig? En jättehög position där jag kan beundras av andra? Eller ett jobb som känns bra för mig där jag tjänar hyfsat men inte megamycket och kan syssla med annat som jag älskar vid sidan om?

Vad betyder egentligen ordet framgång? Och vad är framgång för mig? Om framgång betyder att jag ständigt måste känna ett tryck över bröstet för att jag inte åstadkommit tillräckligt idag eller få dålig samvete för att jag läser en bok eller nöjestidning istället för att försöka lyfta mig själv varför är det då något att sträva efter?

Helgen har tillbringats med att försöka njuta av att vara spontan. Det har gått sådär. Men för några små ögonblick fungerade det faktiskt. Balkongplantorna har fått lite kärlek i form av ny jord och börjar nu ta sig rejält. Med fina sommarprogram i öronen har jag promenerat varv efter varv i skogen. Och till frukost igår testade jag ett nytt brödrecept.

Alla OS skriverier och ett långt mail från Y gjorde mig alldeles fullständigt Londonsjuk så efter att ha kikat på minnesprogrammen från Utöya en stund i morse har jag fullständigt frossat i brittiska serier på playkanalerna. Och förutom sorgen i minnesprogrammen efter det dåd som fortfarande är obegripligt har det varit en ganska bra helg.

 Translation: The last few years I have felt stressed out all day every day but that is going to change now. This weekend was spent chillin' out. An email from a dear friend in London made me miss the place more than I have in a long time so most of the day I have been watching british series on web-tv. But I also had time for some balcony gardening, some baking and go for long walks in the woods. Just what I needed.